Jag har ju haft en liten artikelserie igång här om arbetsmiljö i välfärden, psykisk ohälsa och ekonomistyrning. Trots att ämnet är snustorrt tycks det som att en hel del läst mina inlägg och känslan är att de flesta känner igen min beskrivning av verkligheten som jag ser den. Tänkte i detta inlägg göra någon form av summering och skicka vidare en vädjan till landets beslutsfattare samt efter det ta sommarlov.
Psykisk ohälsa och stressrelaterade sjukskrivningar har äntligen hamnat på politikers agenda. Det går inte en dag utan att man kan läsa om stigande sjuktal och om hur stressen i välfärden skördar allt fler anställdas hälsa. Jag har i mina tidigare inlägg försökt förklara den ökade öhälsan med att New Public Managementfilosofin tagit över styrningen av vård, skola och omsorg och hur NPM skapat allt mer samvetsstress hos välfärdsarbetare. Ständiga effektiviseringskrav, fokus på kontroll, stenhård budgetdisciplin, en arbetsmiljölag satt ur spel och ett icke fungerande systematiskt arbetsmiljöarbete har lett till att tiotusentals anställda i vård, skola och omsorg drabbats av psykisk ohälsa.
När jag följer debatten i media blir jag dock orolig. Mycket lite av det jag har lyft i mina inlägg diskuteras när politiker och experter pratar sjuktal. Istället ligger fokus på mer lättförståeliga quick fix som tex att lärarassistenter ska sköta den ökande dokumentationen/administrationen i skolan. Riktigt orolig blir jag när fokus läggs på att anställda måste bli bättre på att hantera stressen i arbetslivet med hjälp av mindfulness och avslappningsövningar. Istället för att ifrågasätta den ekonomiska styrning som skapat problemet försöker politiken att minska dess symptom. Det är ganska lätt att förstå varför det blir såhär. Det politiska klimatet, och medias klickjakt, har gjort att djupare politiska diskussioner i princip försvunnit.
Jag är övertygad om att den psykiska ohälsan inte kan botas med hjälp av enkla lösningar. Vi behöver ändra vår syn på arbetslivet och på hur vi skapar kvalité och god arbetsmiljö i välfärden. Politiker måste inse att vård, skola och omsorg inte kan styras på samma sätt som om välfärden producerat bilar. Fortsätter kommun och landstingspolitiker att lägga effektiviseringskrav på vård, skola och omsorg kommer snart inte någon att vilja välja att utbilda sig i yrket.
Så till min vädjan.
Politiker i samtliga partier. Höga sjuktal hos anställda i vård, skola och omsorg och flykt från välfärdsyrken gynnar ingen. Jag förstår att det blir svårt att nå politisk enighet om välfärdens finansiering men ni behöver sätta er ner och över blockgränserna diskutera ohälsan och stressen i arbetslivet. Släpp prestigen och fokus på kortsiktiga valvinnarlösningar och försök att hitta en gemensam förklaring till varför det blivit som det blivit och hur vi istället borde göra. New Public Management belönar de som väljer att arbeta med att hjälpa andra med att göra dem själva sjuka. Det är inte rimligt. Så kan vi inte ha det. Det måste ni också hålla med om.
Ledarskribenter, nyhetsbevakare, mediapersonligheter. Försök att lyfta er från klickjakten. Ställ krav på politiker att presentera mer än kortsiktiga lösningar. Hitta sätt för politiker att berätta för väljarna vad de vill på längre än 10 sekunder. Sätt er själva in i problematiken med stress och sjukskrivningar i välfärdsyrken. Ge frågan utrymme på bästa sändningstid, mittuppslaget, överst på hemsidan. Och nöj er inte med en gång. Låt fokus på psykisk ohälsa återkomma. Igen. Igen Igen.
Fackförbund. Ena er. Det finns ingen anledning att Vision, LR, Kommunal, Vårdförbundet, Lärarförbundet osv ska arbeta med frågan om arbetsmiljö på sin egen kammare. Det är samma strukturer och samma ekonomistyrning som gör undersköterskan sjuk som gör högstadieläraren sjuk. Eller rektorn. Eller socialsekreteraren. Eller sjuksköterskan. Eller förskolläraren. Eller personliga assistenten. 1,2 miljoner svenskar jobbar med vård, skola och omsorg. Förstå vilken politisk kraft vi skulle utgöra tillsammans.
Välfärdsarbetare. Vi har för länge accepterat att göra mer och mer på samma tid, med ständiga krav på högre kvalité. Det räcker nu. Även om arbetsgivaren är ansvarig för arbetsmiljön har vi ett eget ansvar att säga ifrån när vi blir sjuka av jobbet. Det är dags att vi tar det. Skriv tillbud när du inte kan sova pga att du tänker på jobbet. Eller när du haft ont i axlarna i flera veckor pga att du ständigt går på helspänn. Eller när du gråter på toaletten. Eller när det uppstår konflikter på arbetsplatsen pga att alla är trötta. Eller när du får yrsel. Eller när du varit nedstämd under en längre tid utan orsak. Organisera er. Kräv att ert fackförbund agerar mot höga sjuktal på arbetsplatsen. Stötta skyddsombuden i deras arbete. Stötta arbetskamrater som säger ifrån. Förhandla inte bara lön när du byter jobb. Kräv också rimlig arbetsbelastning.
Sådär. Om du som läst mina inlägg om arbetsmiljö och arbetsbelastning i välfärden tycker att det varit vettigt formulerade tankar får du gärna hjälpa till att sprida dem. Nu går jag på sommarlov. På återseende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar