Motion om motstånd mot mer undervisning som lönekriterium

Hösten 2017 införde utbildningsförvaltningen i Uppsala kommun ett nytt lönekriterium: Lärare som tar på sig mer undervisning belönas med högre lön. Lönekriteriet har fått mycket kritik men det är egentligen inte konstigt att huvudmännen tar till den här typen av knep för att pressa lärare att undervisa mer. Det har sin förklaring i förskolans och skolans (i fortsättningen ”skolans”) styrning och i en mycket olycklig skrivning i avtalet mellan SKL och lärarfacken.

Kommunernas styrning av skolan bygger på tron att skolan ständigt kan bli bättre och samtidigt billigare. Ett sätt att minska kostnaden för skola är att inte fullt ut kompensera utbildningsnämnden för årliga kostnadsökningar. Den term kommunpolitiker brukar använda är effektiviseringskrav, men i praktiken handlar det oftast om rena besparingar. Uppsala kommuns styrning av skolorna i Uppsala utgör inget undantag. 2017 var besparingskravet enligt budget en procent. 2018 ligger besparingskravet på 1,6 procent. För 2019 föreslås 1,1 procent och för 2020 föreslås 2,65 procent. Ingen enorm minskning varje år, men när åren läggs på varandra blir det många hundra miljoner som måste sparas in. Ett sätt att lösa det är att pressa lärare att undervisa mer.

Uppsalas utbildningsnämnds uppgift att spara genom att pressa lärare att undervisa mer underlättas av det avtal SKL och lärarfacken undertecknat på central nivå. Det finns inte någon gräns för hur mycket undervisningstid en lärare får ha. Dessutom slår det centrala löneavtalet fast att lärares löner ska sättas individuellt, där effektivitet ska vara en av grunderna för högre lön. Inget hindrar alltså kommunen som arbetsgivare att använda mer undervisningstid som lönekriterium.

Lärare och förskollärare toppar listan över sjukskrivningar på grund av stress. Stress skapas av obalans mellan krav och resurser. Obalans mellan krav och resurser uppstår när kraven hela tiden ökar medan resurserna hela tiden minskar. Då Uppsalas nya lönekriterium riskerar att öka obalansen mellan krav och resurser anmälde de lokala facken Uppsala kommun till Arbetsmiljöverket. Arbetsmiljöverkets friande dom var tyvärr väntad. Det går inte i förväg och på individnivå veta om de nya lönekriterierna kommer att leda till ökad ohälsa. Det märker man först efteråt när läraren gått i väggen och är sjukskriven. Men då är det naturligtvis för sent.

Lita på att kommunpolitiker runt om i landet följer Uppsalas försök med intresse. I maj kommer utbildningsdirektören i Uppsala medverka på en konferens för skolchefer och prata om just det nya lönekriteriets effektiviseringsvinster. Här finns möjlighet för kommunpolitiker att spara pengar kortsiktigt och ett avtalsläge som hindrar de lokala facken att sätta stopp för den här typen av beslut.

Detta måste naturligtvis ändras och det kan inte ändras med andra medel än att det centrala avtalet ändras på två viktiga punkter.

Med anledning av ovanstående föreslår jag att.

* Lärarförbundets kongress slår fast att ökad undervisningstid inte är ett acceptabelt lönekriterium.

* Lärarförbundets kongress beslutar att Lärarförbundet ska verka för att en övre gräns för undervisningstid införs i det centrala avtalet mellan SKL och lärarförbunden.

* Lärarförbundets kongress beslutar att Lärareförbundet ska verka för att effektivitet tas bort som lönekriterium i det centrala avtalet mellan SKL och lärarförbunden.