Kravstyrning - Anledningen till de höga sjuktalen i förskolan

I ett antal inlägg har jag resonerat om arbetsmiljö och kvalité utifrån begreppet ”kravstyrning”, väl medveten om att begreppet egentligen inte existerar. Jag har helt enkelt hittat på det. Men, jag tycker att det på ett väldigt talande sätt beskriver vad staten pysslat med, och fortfarande pysslar med, i sin styrning av skolan. Staten försöker styra huvudmännen genom ständigt ökade krav på kvalité, sedan lämnar de upp till huvudmännen att se till att de lever upp till målen/kraven. Problem uppstår dock när staten inte skjuter till extra resurser och kommunerna samtidigt tvingas spara på skolan. Läs tex det här inlägget om regeringens läsa-skriva-räknagaranti. 

Idag tänkte jag ta en titt på förskolan och fokusera på den förra regeringens utredning om ny läroplan för förskola som senare kom att gå under namnet ”den förtydligade läroplanen för förskolan”. Jag kommer först att ge en bild av vad vad regeringen ville med förändringarna genom att plocka ut ett antal skillnader mellan tidigare och nuvarande målformuleringar och sedan försöka beskriva hur huvudmännen anpassat sin verksamhet för att ge förskollärare och förskolechefer verktyg att nå upp till de nya målen. Avslutningsvis blir det en sedvanlig koppling till psykisk ohälsa. Spännande va? Häng med!

Förändringar i förskolans läroplan

I skriften ”Förskola i utveckling” presenterade dåvarande förskoleminister Nyamko Sabuni regeringens förändringar av förskolans läroplan. I stora drag fanns en strävan efter att förstärka förskolans pedagogiska uppdrag samt ställa högre krav på uppföljning och utvärdering av förskolans verksamhet.   

Detta naturligtvis, som vanligt när det handlar om statens styrning av utbildningssektorn, utan att något togs bort från förskollärares och förskolechefs uppgifter.

Nedan ser i ett urval av de förändringar regeringen gjorde i läroplanens målbeskrivningar. För att inte trötta ut er kan de översiktligt sammanfattas med att man försökt efterlikna skolans kunskapskrav med större fokus på reflektion, argumentation, resonemang, ”samtal om” osv. Förskolan skulle bli mer lik skolan. Oavsett vad man tycker om det är det uppenbart att ambitionen för förskolan höjdes. 

Förskolans förutsättningar 

Vilka möjligheter har då förskolechefer, förskollärare och barnskötare fått att nå upp till de här högre kraven? Jag har valt ut Stockholms kommun som exempelkommun eftersom Lärarförbundet i Stockholm och Stockholm stad hamnat i spännande ordväxling kring förskollärares möjligheter att utföra sitt arbete samt kommunens ambition att erbjuda mer tid till föräldraledigas barn. Hur har barngruppernas storlek och personaltätheten förändrats i Stockholm och i landet som helhet? Samt hur stor är andelen förskollärare nu när förskollärarna fått ett tydligt ansvar för den pedagogiska verksamheten (tyvärr fanns inte statistik längre tillbaka än 2014)?

 Källa: http://www.jmftal.artisan.se/default.aspx

Antalet barn per avdelning har inte minskat. Personaltätheten har inte ökat. Andelen förskollärare är mycket låg i Stockholm och det saknas en bit till det mål många kommuner har att 50 % av personalen i förskola ska ha förskollärarexamen. Lägg till det att förskolechefer ofta är den chefsgrupp som har flest medarbetare att ansvara för. 

Sjuktal / Psykisk ohälsa

Då ska vi se. Kraven på förskollärare och förskolechefer har ökat men möjligheterna att nå upp till de högre kraven har inte förändrats. Vi vet att det är skillnad mellan krav och möjligheter som skapar arbetsrelaterad psykisk ohälsa. Hur har då förskollärares sjuktal förändrats sedan den förtydligade läroplanen klubbades år 2010? Jo. Såhär. 

http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2015/06/02/forskollarare-fritidspedagoger-sjukast

http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2015/06/02/forskollarare-fritidspedagoger-sjukast

http://www.lararnasnyheter.se/forskolan/2015/10/12/allt-fler-blir-sjuka-stress

Enligt det första diagrammet har antalet sjukskrivningar för gruppen förskollärare/fritidspedagoger ökat från ca 130/1000 anställda till ca 160/1000 anställda. Den andra tabellen visar att förskollärare det yrke som har fjärde högst sjuktal av alla. Den tredje tabellen avslöjar en enorm ökning av sjukskrivning pga psykiska orsaker sedan 2011. Politiker på alla nivåer måste sluta styra skolan och förskolan genom ofinansierade krav. Människor är inte maskiner. När förskollärare och förskolechefer ser att de inte hinner med att göra alla de där bra sakerna de vet att de borde göra uppstår något väldigt farligt, nämligen samvetsstress. Jag gissar inte. Vi vet att det här sambandet finns mellan obalans i krav och möjligheter och psykisk ohälsa. 

Styrdokumenten visar att kraven höjts. Nyckeltalen visar att möjligheterna inte förbättrats. Sjuktalen visar att ohälsan ökat. Bilden kan faktiskt inte bli tydligare av en kravstyrning som havererat. Nu är det dags för en ny styrning av skolan och förskolan. Den lär dock inte infinna sig av sig själv. Vi kommer att bli tvungna att kämpa för den. Tillsammans. 

Styrning och kontroll - Ett annat perspektiv på vinster i välfärden

Vinster i välfärden diskuteras nu överallt. Motståndare till vinster målar upp bilden av giriga riskkapitalister som via räntesnurror på kanalöar dränerar det offentliga på medel som skulle kunna användas för vård, skola och omsorg. Förespråkarna svarar med att beskylla en majoritet av befolkningen för att vara dödskommunister och menar på att minsta lilla inskränkning av möjligheten till vinst i välfärden kommer göra Sverige till Nordkorea. Det debatten fokuserar på är själva vinstuttaget. Regeringens utredare har kommit fram till att 7 % är ett rimligt tak för vinst. Över det blir det farligt. Vinstmotståndares reaktion är att siffran är för låg, inget kommer ändras. Vinstförespråkares reaktion är att siffran är för hög, detta kommer leda till att mängder av företag kommer att gå i konkurs. 

Men. Om vi börjar i andra änden. När resurser är knappa, vad vill vi att lärare och rektorer ska lägga sin arbetstid på? Därefter. När vi bestämt oss för vad vi vill att lärare bör lägga sin arbetstid på, hur kan vi styra skolan så att lärare och rektorer lägger sin arbetstid på det vi vill att de ska lägga sin arbetstid på? Det här diskuteras inte lika flitigt, men det är enligt mig en betydligt viktigare diskussion än den om det ekonomiska resultatet av välfärdsföretagens verksamhet. Därför ska jag ta den här med er. Häng med!

I princip samtliga aktörer aktiva i diskussionen om skolan tycks överens om att lärare och rektorer i nuläget lägger för mycket tid på administration, dokumentation och på att ha ryggen fri och att det hade varit bättre ifall fokus riktades mot att ha väl förberedda lektioner och hög kvalité i efterarbetet (tex bedömning). Ändå görs egentligen ingenting konkret för att administration och dokumentation ska minska. Det förs visserligen en diskussion om att andra yrkesgrupper skulle kunna göra de här uppgifterna men det är ju bara ett sätt att fördela det egentliga problemet till någon annan. Den ekonomiska kostnaden för administration, dokumentation och ryggen fri finns ju kvar i organisationen. 

Så. Varför bestämmer inte bara politiker att administration och dokumentation för att ha ryggen fri ska bort? Varför återställer vi inte krav på sådant till den tid så lärare och rektorer lade sin tid på viktigare saker? Jo. Det är här styrningen kommer in i bilden. Anledningen till att lärare och rektorer (och för den skull läkare, hemtjänstpersonal och sjuksköterskor) lägger orimligt mycket tid på annat än kärnverksamheten är att det behövs administration och dokumentation för att bevisa för lagstiftaren/brukaren/eleven/kommunen att den tjänst som garanteras enligt lag faktiskt har levererats. När det offentliga låter ett företag leverera tjänsten ”skola” måste det offentliga också säkerställa att tjänsten utförs enligt gällande lagar och förordningar. Det går inte om inte allt i verksamheten dokumenteras. Om det inte i efterhand går att gå in och kontrollera vad som hänt i skolan och varför det hänt. 

Med den här ingången är det lättare att diskutera välfärdsföretags vara eller icke vara, utan att hamna i en tramsig debatt om girighet kontra dödskommunism. Ta tex den här tweeten från centerpartiet, riksdagens främsta valfrihetsförespråkare  

Istället för att ställa Centerpartiet till svars för eventuella segregerande konsekvenser av valfrihet eller hur pengar försvinnner från välfärden borde den centrala frågan vara. Ok Centerpartiet. Vilka konkreta förslag har ni för att de tydliga kvalitetskrav ni föreslår inte kommer att cementera den högst olyckliga situation vi har nu där lärare och rektorer lägger stor del av sin arbetstid på administration och dokumentation? 

Eller när Alliansen för fram det här budskapet. 

Då borde den naturliga reaktionen från svenska journalister bli något i stil med ”hur ska vi ha råd till högre kvalité i välfärden samtidigt som vi vet att den strängare kontroll ni föreslår kostar väldigt mycket pengar och skapar en ”ryggen fri-kultur” där det blir viktigare att kunna visa att man gjort rätt än att göra mer av de rätta sakerna man gjort?”  

Detsamma gäller förstås de partier som vill ha ett vinsttak på 7 %. För att inte detta ska ses enbart som en åtgärd för att blidka vänsterkrafter som inte tycker om att företag gör vinst på skattepengar måste konkreta frågor ställas om hur regeringen vill förändra dagens styrning av skolan. 

Hur tänker sig tex regeringen att ett vinsttak på 7 % kommer att minska behovet av att kontrollera lärare och rektorer? Innebär vinsttaket att staten kan minska Skolinspektionens makt över skolan eller är det egentligen bara själva ”övervinsten” ni är ute efter? Reepalus debattartikel innehåller de vanliga fraserna om  minskad kontroll men exakt hur skulle kontrollen minskas pga att vinsttaket sätts till just 7 %? Är inte behovet egentligen fortsatt lika stort?

Avslutningsvis. Jag återkommer hela tiden till styrningen av skolan. Oavsett hur fina ord politiker levererar på twitter, i TV eller i tidningar, är det i skolans styrning som problemen uppstår. Står du i Ekshärad och kastar i en barkbåt i Klarälven kommer den att följa strömmen nedåt mot Karlstad, oavsett hur fint du pratar om att nu ska barkbåten plötsligt flyta uppåt till Härjedalen. Styrningen är skolans (och välfärdens) Matrix. Utan att ändra styrningen blir politikers löften bara floskler. Detta gäller i synnerhet diskussionen om vinster i välfärden och i skolan. Det är inte själva vinsten som är problemet. Problemet är den ekonomiska kostnaden för samhället att administrera ett kontrollsystem för att säkerställa att privata utövare lever upp till lagens krav på tjänsten skola samt den ohälsa som uppstår när lärare och rektorer som konsekvens av nya krav får allt mer att göra. 

Läs gärna även 

New Public Management - Skolans Matrix

New Public Management i välfärden - Varför går det åt skogen?

Ökade sjuktal i vård, skola och omsorg - SAM, NPM och den långa förklaringen

Regeringen försöker minska sjuktalen genom hårdare tag mot sjuka!

Jag tänkte att jag skulle skriva något om Försäkringskassans nya hårdare tag mot sjuka. Började på ett inlägg. Raderade. Började om. Raderade. Jag brukar inte drabbas av skrivkramp men det är något med regeringens nya giv i frågan om sjukskrivningar och sjuktal som gör mig fysiskt illamående. Ni som följer mig på Twitter vet att jag själv är drabbad. Visserligen i ganska liten utsträckning och med relativt hanterbara ekonomiska förluster, men ändå. Läkaren på VC gör bedömningen att min utmattningsdepression inte är läkt och att ytterligare återfall skulle kunna innebära att jag kanske aldrig lyckas ta mig tillbaka igen. Handläggaren på Försäkringskassan väljer att inte tro på läkaren utan beställer arbetsförmågeutredning. Den visar dock exakt det läkaren på VC kommit fram till med tillägget att nedsatt psykisk förmåga (trötthet) under uppskattningsvis ytterligare 1-2 år. Handläggaren gör ändå bedömningen att jag skulle kunna jobba full tid inom något annat yrke (oklart vilket) och beslutar att inte godkänna sjukpenning på 25 % längre än de 365 dagar jag redan varit sjukskriven på 25 %. 

Syftet med det här inlägget är dock inte att berätta om min egen situation. Jag läser nämligen fler och fler vittnesskildringar om att jag långt ifrån är ensam. Som en konsekvens av order från regeringen att kostnaden för sjukförsäkringen måste ner avslår Försäkringskassan allt fler ansökningar om sjukpenning. Effekten blir att sjuka antingen tvingas tillbaka till att jobba mer än vad läkare anser att de orkar eller tvingas att försöka hitta något annat jobb där de kanske klarar att jobba 100 %, trots att det kanske räckt med ytterligare en sjukskrivningsperiod för att komma tillbaka till det yrke de tvingas lämna. Eller så gör de som jag. Betalar sin egen sjukskrivning. 

Under fem år har jag kämpat med sviterna efter väggen. Jag har samlat på mig en hel del kunskap om hur hjärnan fungerar, eller inte fungerar, och jag har den hårda vägen fått erfara hur oerhört lite hjälp samhället har att erbjuda oss som drabbas av utmattningsdepression. Vägen tillbaka är kantat av så många fallgropar och risk för återfall. Trötthet. Rädsla. Ångest. Nedstämdhet. Depression. Som drabbad av utmattningsdepression måste du lära dig att hantera kraftigt minskade energidepåer. Det är ingen enkel resa, för innerst inne går det inte att glömma bort det kraftpaket man ofta tidigare varit. Man vill så mycket men så plötsligt har du råkat trycka lite för hårt på gasen och åter hamnat i det svarta hål som total utmattning innebär. 

Det regeringen gör nu är att de använder Försäkringskassan för att sätta press på människor som drabbats av psykisk ohälsa att hinna bli frisk inom de tidsgränser som finns för utbetalning av sjukpenning. I nyliberalt språkbruk brukar man kalla det för att man ökar incitamentet att bli frisk. Istället för känsla av trygghet hos sjuka skapar det här en känsla av osäkerhet hos människor som redan kämpar med enorm stress över att orken plötsligt svikit dem. Regeringen lägger ytterligare en börda på redan nedtyngda. För många kommer det vara den avgörande tyngden. Den som gör att de faller igenom helt istället för att långsamt finna kraft att komma tillbaka till arbetslivet. 

Vad som får regeringen att ta till den här panikartade strategin för att kortsiktigt minska kostnaderna för sjukförsäkringen låter jag vara osagt, men på sikt kommer det här naturligtvis att innebära stora kostnader. Inte bara för individen som ställs utan försörjning, alternativt tvingas fast i konstant sjuknärvaro, utan även för samhället som får betala för allt fler som helt hamnar utanför arbetslivet. Ja. Vi måste minska kostnaderna för sjukförsäkringen, men det måste självklart ske genom att färre blir sjuka av sitt arbete. Inte pga att sjuka får avslag på ansökan om sjukpenning. 

Jag vädjar till er friska därute att iaf sätta er in i hur situationen är för alla de som drabbas. Majoriteten av de som får avslag har sjukskrivits pga psykisk ohälsa. De flesta av dem har drabbats av ohälsa pga att de arbetar med att hjälpa barn, ungdomar, människor i behov av omsorg, sjuka och gamla. Är det verkligen ett rimligt sätt att tacka välfärdsarbetare för att de slitit ut sig på sina arbeten? Genom att utförsäkra dem pga att de inte hunnit bli friska innan Försäkringskassans administrativa tidsgränser för sjukpenning löper ut? 

Lästips
Dags för en human sjukförsäkring - Skriven innan valet av Carin Jämtin (S) och Tomas Eneroth (S)

Se över rättssäkerheten och kravställandet i sjukförsäkringen! - Skriven av Kjell Rautio

Försäkringskassan ska inte verka för att pressa sjuktalen - Dagens Arena