tisdag 20 december 2016

Det finns inga gratis luncher i välfärden

Under slutet av 1800-talet serverades gratis saltrik mat på vissa amerikanska barer till alla som köpte något att dricka. Konsekvensen blev ökad alkoholförsäljning och att kostnaden för kundernas gratis lunch hämtades hem med råge på ökad försäljning av alkohol. Den nyliberale ekonomen Milton Friedman utvecklade och populariserade uttrycket There ain`t no such thing as a free lunch (TANSTAAFL) under 70-talet i en bok där han beskrev den s.k. alternativkostnaden. I det här inlägget tänkte jag diskutera den ökade arbetsrelaterade psykiska ohälsan i välfärden, och i synnerhet skolan, med utgångspunkt i TANSTAAFL. Det kommer att handla om styrning och det kommer att handla om ekonomi. Snacka om julstämningsskapande. Häng med!

I ett stort antal blogginlägg, bland annat det om produktionsökningen som uteblev, har jag beskrivit hur medarbetare i vård, skola och omsorg sedan krisen på 90-talet fått allt mer att göra. Precis som i industrin har ägarna till offentlig verksamhet (politiker) ställt krav på ökad effektivitet. Till skillnad från på det löpande bandet har dock inte produktionsökning kunnat hämtas hem i form av teknisk utveckling, utan istället har lärare, förskollärare, socialsekreterare, undersköterskor osv fått springa allt fortare i korridoren. Allt mindre tid till återhämtning. Utföra fler arbetsuppgifter på kortare tid. Resultatet har varit förödande för arbetsmiljön och för den psykiska hälsan hos välfärdsmedarbetare. Tex är (i synnerhet manliga) lärare den yrkeskategori som i högst utsträckning sjukskrivs pga depression.   

Stockholm
Vårt första stopp för gratis lunch är förskolan i Stockholm. Under uppmärksammade former tog majoriteten i Stockholms stad, trots fackliga protester, för någon vecka sedan beslutet att ge möjlighet till föräldralediga att ha syskonen till det barn de är hemma och tar hand om heltid på förskolan. Reformen är helt ofinansierad. Förskolorna kommer inte att kompenseras för längre vistelsetid. Politikerna förväntar sig bara att det ska fungera, att fler barn ska lära sig mer på förskolan och att det ska vara gratis. Högre krav. Inte mer resurser. Helt enkelt en gratislunch. Problemet är bara att förskollärare redan går på knäna. Förskollärare och fritidspedagoger är den lärargrupp som sjukskrivs oftast pga psykisk ohälsa

Växjö
Nästa stopp för till synes kostnadsfri förtäring är två kommuners budgetar för 2017. I målstyrningens förlovade land är kommunbudgetar ett frosseri i gratis lunch. Vi ska titta närmare på Växjö och Uppsala. Inte för att de är extrema på något sätt. De flesta kommuner har liknande sätt att se på resursfördelning. 
Först ut är Växjö kommun. Enligt budget för 2017 ska lärartätheten öka. Barngrupperna ska minska. Det ska kompetensutvecklas som aldrig förr. Förskolan ska byggas ut. Stöd ska sättas in tidigare. Alla ska kunna läsa, skriva och räkna. Allt ska bli bättre och riktigt bra ska utbildningsförvaltningen lyckas med sina verksamhetsmål:




Vilka resurser tänker sig då Växjös politiker tillföra för att lärare, förskollärare, rektorer och andra medarbetare ska lyckas nå de här högre höjderna under 2017? Det avslöjas i urklippen nedan från budget 2017. Ingen kompensation för inflation. Omvandlingstryck (Växjös eget ord för effektiviseringskrav - dvs så mycket mindre pengar nämnden har att röra sig med i nästa års budget, jämfört detta års) på totalt 25 miljoner, varav drygt 10 miljoner belastar utbildningsnämnden. Allt ska bli bättre. Det ska dock kosta mindre. Växjös politiker försöker roffa åt sig en gratislunch. 





Uppsala
Turen går så till en av rikets klassiska universitetsstäder där bildning såklart står högt i kurs. Uppsalas budget kan ni studera i sin helhet här. I budgeten kan man tex läsa att alla barn och elever ska klara sin utbildning. De ska utmanas i sitt lärande. Utbildningen ska främja och utveckla värderingar, kunskaper och färdigheter som bidrar till hållbar utveckling. Skolan ska kompensera för förutsättningar och bakgrund. Och de här målen ska prioriteras extra mycket:

Det är ingen liten portion Uppsalas politiker tänker ta sig till lunch. Men det låter hemskt dyrt att förbättra skolan så här mycket. Vad blir notan? 



Oj. En procent minskad budget i år. Ytterligare 1,1 procent mindre 2018. Och hela 2,65 procent mindre per elev 2019. Räknar man på det närmar det sig 5 % billigare skola 2019. Men mer mat. Således ytterligare en gratislunch. 

Läsa, skriva, räkna-garantin
Under hösten presenterades utredningen om en läsa, skriva, räknagaranti och regeringen gjorde snabbt klart att detta ska bli verklighet i den svenska skolan fast under namnet åtgärdsgaranti. Jag skrev i anslutning till detta ett längre inlägg om de ekonomiska konsekvenserna av garantin och kunde konstatera att utredaren, och regeringen, inte ser någon anledning att lärares arbete med garantin skulle innebära någon ökad kostnad. De extra uppgifterna anses ligga inom ramen för vad lärare ska hinna göra under sin ordinarie arbetstid. Trots ökade arbetsuppgifter. Trots ökade krav på skolan. Igen. Försök till gratislunch. Politiker vill äta, men inte betala. 

Sammanfattning
Nej, det finns inga gratisluncher i välfärden. Att lägga ytterligare arbetsuppgifter, ytterligare krav, på tex lärare kostar inte kommunen eller staten pengar i förstaskedet, men det kostar i andra änden i form av ökad psykisk ohälsa hos välfärdsmedarbetare. Kostnaden för lunchen uppstår hos medarbetaren. Hos Försäkringskassan (även om de också gör allt för att inte betala version 1 och version 2). Hos kommunens socialnämnd. Hos Arbetsförmedlingen. Osv. 

De exempel jag gett ovan är stora saker. Budget. Rikstäckande beslut. Kommunövergripande beslut. Men de här stora besluten skapar behov av en mängd små beslut på enhetsnivå. Rektorer som måste beordra lärare att ta ytterligare en rastvakt. Förskollärartäthet som minskar ytterligare. Lågstadielärare som måste lägga ännu mer tid på tester. Om riks-, landstings- och kommunpolitiker menar allvar med att minska den arbetsrelaterade psykiska ohälsan hos medarbetare i vård, skola och omsorg måste de sluta försöka att äta gratisluncher. Det gäller förskolan i Stockholm, skolan i Växjö och Uppsala eller lågstadieskolor som ska leva upp till åtgärdsgaranti. Det gäller all välfärd, i hela landet. Och det gäller från och med igår!

Tycker du det jag skriver verkar vettigt? Sprid gärna.

God Jul 


Lästips från bloggen
Kravstyrning 
New Public Management - Skolans Matrix
Läsa-skriva-räknagarantin
Statistiskt sett är det farligt att vara lärare 
Produktionsökningen som uteblev

onsdag 7 december 2016

Fördjupad beskrivning av ökade avslag på ansökan om sjukpenning

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om regeringens nya styrning av Försäkringskassan och om hur Försäkringskassan ändrat arbetssätt vad gäller beslut om sjukpenning. Konsekvensen av det förändrade arbetssättet har blivit att allt fler får avslag på ansökan om sjukpenning. Idag har flera olika medieföretag kortfattat rapporterat om en ökning av avslag på nästan 100 %. Eftersom medierapporteringen lämnar en hel del att önska känner jag att det finns behov av ett utvecklat resonemang. Här kommer ett sådant. Håll till godo. 

Sjuktalen har ökat något enormt de senaste åren. Störst är ökningen inom välfärdsyrken där sjukskrivning pga psykiska diagnoser dominerar. Lite beroende på vem man frågar finns det olika förklaringar till att den psykiska ohälsan bland välfärdsmedarbetare ökat. Arbetsgivare brukar ofta försöka hitta orsaken i det sk "livspusslet" medan de som borde vara största experterna på området, Arbetsmiljöverket, härleder de allt fler sjuka medarbetarna inom vård, skola och omsorg till ökat glapp mellan krav och resurser. Arbetsbelastningen är helt enkelt för hög och välfärdsuppdraget omöjligt att klara med de resurser vård, skola och omsorg har till sitt förfogande. Inte förvånande med tanke på att samhällets krav på välfärden hela tiden ökar samtidigt som politiken ofta lägger årliga effektiviseringskrav på verksamheten. Konsekvensen blir ett ständigt högre tempo och i slutändan "väggen" för allt fler. Den som följt min blogg vet att jag återkommande förklarat detta med utgångspunkt i New Public Managementstyrning. Nya läsare kan med fördel klicka sig till ett mer utvecklat resonemang om arbetsmiljölagen, SAM och generellt om NPM i välfärden

Varför ökar då antalet avslag på sjukpenning just nu? För att förklara det krävs en liten genomgång av den s.k. rehabiliteringskedjan.

https://www.forsakringskassan.se/sjukvard/sjukskrivning_och_sjukpenning/rehabiliteringskedjan

Läkares uppgift i rehabiliteringskedjan är att skriva sjukintyg, Försäkringskassan ska sedan enligt stegen ovan bedöma arbetsförmågan hos den som fått sjukintyg från vårdcentral. Nuvarande regering har tagit bort det sista steget i kedjan, "stupstocken", vilket innebär att Försäkringskassan inte längre kan utförsäkra sjuka. Bra. Men. Något annat har skett vilket gör att sjuka kastas ut ur rehabkedjan tidigare än under alliansregeringen. Regeringen har nämligen gett ett tydligt uppdrag till Försäkringskassan att myndigheten ska göra det de kan för att nå regeringens mål om minskad kostnad för sjukpenning. 

  http://www.regeringen.se/regeringens-politik/socialforsakringar/atgardsprogram-for-okad-halsa-och-minskad-sjukfranvaro/

Försäkringskassans del i rehabkedjan är att bevilja eller avslå sjukpenning. På vilket sätt kan Försäkringskassan bidra till minskad kostnad för sjukpenning? Jo. De kan avslå fler sjukas ansökan om sjukpenning. Jag träffar i olika sammanhang fackligt aktiva från välfärdsfacken och samtliga ger samma bild av vad som nu sker. Ökningen av avslagen görs främst med två motiveringar. Dels följer Försäkringskassan till skillnad från tidigare undantagslöst de administrativa tidsgränserna i rehabkedjan, dels ogiltigförklarar man allt fler läkarintyg. Avslagen enligt tidsgränserna motiveras med att Försäkringskassan blivit noggrannare med att testa den sjukes arbetsförmåga mot hela arbetsmarknaden (läs exempel från verkligheten här). Avslagen enligt otillräckliga sjukintyg motiveras med att läkare är allt för dåliga på att beskriva den sjukes tillstånd och att Försäkringskassan i tveksamma fall väljer att fälla hellre än fria. Den som får avslag har möjlighet till omprövning, men väntetiden för detta är ca 25 veckor

Det är alltså ingen slump att allt fler sjuka blir utan sjukpenning. Det är en medveten strategi och det är strategi som har sitt ursprung i den högsta politiska ledningen. Regeringen. KOSTNADEN FÖR SJUKPENNING MÅSTE NER. Ansvaret för de nya utförsäkringarna ligger på Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Det är de som ska ställas till svars nu när media äntligen uppmärksammar de allt fler sjuka som nekas sjukpenning. Låt oss hoppas att landets journalister orkar ta sig an den lite mer tidskrävande uppgiften.

Avslutningsvis. Hur påverkas man som sjuk av att få besked om avslag eller att hela tiden testas mot de allt hårdare tidsgränserna i rehabiliteringskedjan? Det kan jag berätta för er. Jag har nämligen gått igenom processen efter att själv ha hamnat i stenhård vägg och till slut nekats sjukpenning på 25 % i mitt arbete som lärare, med motivering att jag kunnat ta ett annat arbete på arbetsmarknaden (något som visserligen läkare inte ansåg). Jag, och många med mig, upplevde kontakten med Försäkringskassan och det ständiga hotet om indragen sjukpenning som det enskilt största hindret för att bli frisk. Vid psykisk ohälsa, som tex depression, nedstämdhet, trötthet och ångest,  är ekonomisk trygghet oerhört viktigt. Regeringen kastar nu ut sjuka som drabbats av utmattningsdepression pga orimliga arbetsförhållanden i välfärden i extrem ekonomisk otrygghet. Detta kommer minska möjligheterna att bli frisk något oerhört och inte bara innebära personliga tragedier utan även att samhällsekonomin i det långa perspektivet äventyras.

Vi måste minska glappet mellan krav och resurser i välfärden och vi måste se till att alla de som redan drabbats av ohälsa i välfärden får så goda förutsättningar som möjligt att tillfriskna. Faktum är att politiken just nu inte gör något av detta. Kraven i välfärden ökar. Resurserna minskar. Möjligheten att tillfriskna blir sämre. Det här är en farlig utveckling. För individen och för samhället.

Uttalanden från regeringspartierna lyser med sin frånvaro. Lätt att förstå varför. Det var nog inte för att skicka sjuka ut ur sjukförsäkringen som väljarna lade sin röst på Socialdemokraterna eller Miljöpartiet. Det som förvånar mig är att välfärdsfacken, med LO:s Kjell Rautio som lysande undantag, ägnar frågan så lite uppmärksamhet. Det är våra medlemmar som slås ut. Medlemmar som är sjuka nu och medlemmar som kommer att bli sjuka i framtiden. Anonym bloggare borde inte vara den som går i bräschen för att skapa förståelse hos allmänheten för sjuka välfärdsmedarbetares rätt till sjukpenning.