Vinster i välfärden diskuteras nu överallt. Motståndare till vinster målar upp bilden av giriga riskkapitalister som via räntesnurror på kanalöar dränerar det offentliga på medel som skulle kunna användas för vård, skola och omsorg. Förespråkarna svarar med att beskylla en majoritet av befolkningen för att vara dödskommunister och menar på att minsta lilla inskränkning av möjligheten till vinst i välfärden kommer göra Sverige till Nordkorea. Det debatten fokuserar på är själva vinstuttaget. Regeringens utredare har kommit fram till att 7 % är ett rimligt tak för vinst. Över det blir det farligt. Vinstmotståndares reaktion är att siffran är för låg, inget kommer ändras. Vinstförespråkares reaktion är att siffran är för hög, detta kommer leda till att mängder av företag kommer att gå i konkurs.
Men. Om vi börjar i andra änden. När resurser är knappa, vad vill vi att lärare och rektorer ska lägga sin arbetstid på? Därefter. När vi bestämt oss för vad vi vill att lärare bör lägga sin arbetstid på, hur kan vi styra skolan så att lärare och rektorer lägger sin arbetstid på det vi vill att de ska lägga sin arbetstid på? Det här diskuteras inte lika flitigt, men det är enligt mig en betydligt viktigare diskussion än den om det ekonomiska resultatet av välfärdsföretagens verksamhet. Därför ska jag ta den här med er. Häng med!
I princip samtliga aktörer aktiva i diskussionen om skolan tycks överens om att lärare och rektorer i nuläget lägger för mycket tid på administration, dokumentation och på att ha ryggen fri och att det hade varit bättre ifall fokus riktades mot att ha väl förberedda lektioner och hög kvalité i efterarbetet (tex bedömning). Ändå görs egentligen ingenting konkret för att administration och dokumentation ska minska. Det förs visserligen en diskussion om att andra yrkesgrupper skulle kunna göra de här uppgifterna men det är ju bara ett sätt att fördela det egentliga problemet till någon annan. Den ekonomiska kostnaden för administration, dokumentation och ryggen fri finns ju kvar i organisationen.
Så. Varför bestämmer inte bara politiker att administration och dokumentation för att ha ryggen fri ska bort? Varför återställer vi inte krav på sådant till den tid så lärare och rektorer lade sin tid på viktigare saker? Jo. Det är här styrningen kommer in i bilden. Anledningen till att lärare och rektorer (och för den skull läkare, hemtjänstpersonal och sjuksköterskor) lägger orimligt mycket tid på annat än kärnverksamheten är att det behövs administration och dokumentation för att bevisa för lagstiftaren/brukaren/eleven/kommunen att den tjänst som garanteras enligt lag faktiskt har levererats. När det offentliga låter ett företag leverera tjänsten ”skola” måste det offentliga också säkerställa att tjänsten utförs enligt gällande lagar och förordningar. Det går inte om inte allt i verksamheten dokumenteras. Om det inte i efterhand går att gå in och kontrollera vad som hänt i skolan och varför det hänt.
Med den här ingången är det lättare att diskutera välfärdsföretags vara eller icke vara, utan att hamna i en tramsig debatt om girighet kontra dödskommunism. Ta tex den här tweeten från centerpartiet, riksdagens främsta valfrihetsförespråkare
Istället för att ställa Centerpartiet till svars för eventuella segregerande konsekvenser av valfrihet eller hur pengar försvinnner från välfärden borde den centrala frågan vara. Ok Centerpartiet. Vilka konkreta förslag har ni för att de tydliga kvalitetskrav ni föreslår inte kommer att cementera den högst olyckliga situation vi har nu där lärare och rektorer lägger stor del av sin arbetstid på administration och dokumentation?
Eller när Alliansen för fram det här budskapet.
Då borde den naturliga reaktionen från svenska journalister bli något i stil med ”hur ska vi ha råd till högre kvalité i välfärden samtidigt som vi vet att den strängare kontroll ni föreslår kostar väldigt mycket pengar och skapar en ”ryggen fri-kultur” där det blir viktigare att kunna visa att man gjort rätt än att göra mer av de rätta sakerna man gjort?”
Detsamma gäller förstås de partier som vill ha ett vinsttak på 7 %. För att inte detta ska ses enbart som en åtgärd för att blidka vänsterkrafter som inte tycker om att företag gör vinst på skattepengar måste konkreta frågor ställas om hur regeringen vill förändra dagens styrning av skolan.
Hur tänker sig tex regeringen att ett vinsttak på 7 % kommer att minska behovet av att kontrollera lärare och rektorer? Innebär vinsttaket att staten kan minska Skolinspektionens makt över skolan eller är det egentligen bara själva ”övervinsten” ni är ute efter? Reepalus debattartikel innehåller de vanliga fraserna om minskad kontroll men exakt hur skulle kontrollen minskas pga att vinsttaket sätts till just 7 %? Är inte behovet egentligen fortsatt lika stort?
Avslutningsvis. Jag återkommer hela tiden till styrningen av skolan. Oavsett hur fina ord politiker levererar på twitter, i TV eller i tidningar, är det i skolans styrning som problemen uppstår. Står du i Ekshärad och kastar i en barkbåt i Klarälven kommer den att följa strömmen nedåt mot Karlstad, oavsett hur fint du pratar om att nu ska barkbåten plötsligt flyta uppåt till Härjedalen. Styrningen är skolans (och välfärdens) Matrix. Utan att ändra styrningen blir politikers löften bara floskler. Detta gäller i synnerhet diskussionen om vinster i välfärden och i skolan. Det är inte själva vinsten som är problemet. Problemet är den ekonomiska kostnaden för samhället att administrera ett kontrollsystem för att säkerställa att privata utövare lever upp till lagens krav på tjänsten skola samt den ohälsa som uppstår när lärare och rektorer som konsekvens av nya krav får allt mer att göra.
Läs gärna även
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar